Allmän information

Bostadsrättsföreningen Börje bildades av Byggnadsfirman Anders Diös AB. Föreningens första stadga godkändes av länsstyrelsen den 23 april 1964.

Avtal om uppförande av fastigheten i kvarteret Vindhem tecknades den 27 augusti 1963, Det totala kostnaden uppgick enligt kontraktet till 5.845.000 kronor, I beloppet ingick priset för tomten (405.000 kr).

Eftersom grunden består av ett ca trettio meter tjockt lerlager krävdes en omfattande pålning ner till fast berggrund. Denna utfördes med betongpålar. Många litet äldre fastigheter i grannskapet står på träpålar, vilka med tiden ger problem. Det slipper vår fastighet.

Arbetet med bygget gick planenligt. En ovanligt mild vinter 1963/64 bidrog till att tidsplanen kunde hållas.

Chef och ansvarig för bygget var den närmast legendariske verkmästaren Lars-Harry Gustafsson. Han var mycket rejäl och synnerligen skicklig men hade ett lättrörligt temperament och en stark röst som hördes när han var missnöjd med något som inte blev som han ville. Han lär då ha kunnat höras från vårt kvarter nästan ända till Fyris torg!

Arkitekt för fastigheten var den kände arkitekten SAR Björn Hedvall, Stockholm, som ofta anlitades av Byggnadsfirman Diös och så känd att han finns omnämnd i Nationalencyklopedin.

Enligt entreprenadkontraktet skulle inflyttning kunna påbörjas “före julhelgen 1964”, men redan under november 1964 hade de allra flesta kunnat flytta in.

Chefsbyggmästaren (han tilltalades alltid så av sina underlydande) Anders Diös gjorde sin vana trogen många besök under arbetet med fastigheten för att övertyga sig om att allt var av högsta kvalitet — det var något som hans företag var känt för

.

Det kan nämnas att från början hade fler butikslokaler än de nu tre befintliga planerats. I botten-våningen Sysslomansgatan 18 hade två butiker ritats in. Så blev det inte men Stig Danielssons Ingenjörsbyrå, som svarat för fastighetens VVS-ritningar, hade under några år sina kontorslokaler i dessa utrymmen som sedan blev en lägenhet.

En lägenhet intill var under flera år personalbostad för anställda vid Turitz & Co, mer känt som ägare till de dåtida EPA-varuhusen, av vilka ett fanns i Uppsala.

I den stora butikslokalen, som nu Myrorna äger, flyttade Luthagens Livs in men redan efter några år var utrymmena för små. Den kommunägda Salabacketvätten höll till på hörnet där nu Enköpingstvättens efterträdare finns. En tobaksaffär inrymdes från början i den minsta lokalen och efter tre ägare i den branschen finns nu där en hudvårdsklinik. I en lägenhet i Sysslomansgatan 16 inryms en tandläkarmottagning, som 2008 byggdes om till en lägenhet. Detta har sin grund i att Uppsala stad — då Jernbrogatan breddades och blev S:t Olofsgatan — måste skaffa en ersättningslokal sedan den Mellbinska villan med bl.a. en tandläkarmottagning belägen strax väster om ån revs för att ge plats för den breddade bron. Byggnadsfirman Diös löste på detta sätt smidigt kommunens problem.

Redan 1964 var efterfrågan på bostäder i Uppsala mycket stor. Beträffande Brf Börje fanns det 4—5 gånger så många intressenter som bostadsrätter.  Insatserna var med dåtida penningvärde höga: Exempelvis varierade de mellan knappt 11.000 kr för den allra minsta lägenheten om 24 kvm till kring 42.000 kr för de största femrummarna med 148 kvm. Årsavgiften uppgick till runt 70 kr/kvm. Trots höjningar under åren var Brf Börjes årsavgifter länge bland de allra lägsta i Uppsala.

Vilka kom att utväljas som ägare till de femtio bostadsrätter som föreningen omfattade?

Den som hos Diös skötte kontakterna med intressenterna — vilka helst personligen skulle uppvakta i byggnadsfirmans kontor vid Stora Torget — var den barske kapten Lidberg. Hur urvalet skedde torde vara en affärshemlighet men en god gissning kan vara att det styrdes av hänsyn till behov av bostad, solvens och prognos om vilka som skulle trivas väl tillsammans i föreningen. Av de femtio utvalda bor fortfarande ett halvdussin medlemmar kvar.

50

Lägenheter

3

Lokaler

1

Gästrum